Historik
När klosterkyrkan restaurerades under åren 1918−1923 gjordes omfattade arkeologiska undersökningar inne i kyrkan och på klosterområdet. I samband med det gjorde Axel Forssén också en mindre provgrävning i kullen strax sydost om klosterruinen, bakom nuvarande Klostermuseet. Han hittade grundmurar som han trodde kunde tillhöra en mindre kyrka eller en borg som var äldre än klosterkyrkan.

Att Axel Forssén intresserade sig för just den här kullen berodde på att man i trakten pratade om att här skulle ha legat något gammalt. På 1890-talet fyllde man igen en stor krater mitt uppe på kullen i samband med att parken gjorde i ordning. En del fynd av människoben har också gjorts i närheten och en stor runristad gravhäll är funnen någonstans på kullens norra sida. Gravhällen, som anses vara från 1000-talets första decennier, har legat över en kristen kvinnograv. På stenen syns ett stort kors och en runrad där man kan läsa ”Kettil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster”. Stenen förvaras idag i Klostermuseet i Varnhem.

På 1870-talet hittades en stor silverskatt i närheten av kullen. Av skatten återstår idag 476 silvermynt från hela Europa och till och med bortifrån Bysans, men den var minst dubbelt så stor när den hittades. Varnhemsskatten, som dateras till 1040-talet, är Västsveriges största vikingatida silverskatt. Den berättar för oss att det låg en stormannagård här. Oftast gömdes skatterna undan någonstans inom gården, kanske till och med inne i själva bostadshuset. Myntskatten finns utställd på Västergötlands museum i Skara.

Den vikingatida/tidigmedeltida stormannagården i Varnhem har rötter ända tillbaka i romersk järnålder, dvs tiden omkring år 0. Enastående fina gravfynd med praktföremål som kommit till Västergötland ända från Romarriket berättar om gårdsfolkets rikedom och vittgrenade kontaktnät. I en kvinnograv hittades till exempel ben från två tamkatter, en exklusivitet för 2 000 år sedan. Dessa katter är Sveriges äldsta daterade fynd av tamkatt.

Varnhem är rikt på fornlämningar från förhistorisk tid. Här finns mängder av gravar, gravfält och boplatser. Merparten av dem antas vara från järnåldern (cirka 500 f.Kr.–cirka 1000 e.Kr.), men här finns även många äldre spår från bronsålder och stenålder som vittnar om mångtusenårig bebyggelse.

Ladda hem Axel Forsséns rapport.