|
Månadens föremål, juli 2010:
Ett draperi vävt av Agda Österberg
Juli månads föremål är ett nyförvärv. I maj fick museet förmånen att inköpa ett draperi tillverkat av Agda Österberg 1943.
Agda Österberg föddes 1891 i Stockholm och efter avslutade studier på Högre Konstindustriella skolan i Stockholm var hon anställd på Handarbetets Vänner. Senare övergick hon till Libraria och var dess chef och konstnärliga ledare fram till 1933 då hon lämnade Stockholm och bosatte sig på Villa Nås i Varnhem.
Vid årsskiftet 1939-1940 flyttade hon till Tre Bäckar, som kom att bli hennes hem och arbetsplats fram till 1987 då hon avled. Hennes liturgiska textilier är väl representerade i de västgötska kyrkorna.
Draperiet, som varit i privat ägo, är specialritat för arkitekt Edvin Neuendorfs våning i Skövde och vävt på Tre Bäckar. Edvin Neuendorf tillhörde Agda Österbergs vänkrets. Han har ritat Villa Nås i Varnhem, där Agda Österberg bodde under sin första tid i Skaraborg. Även Tre Bäckar har Neuendorf som arkitekt efter Agda Österbergs önskemål och idéer.
Draperiet är vävt mitt under andra världskriget, en tid då materialtillgången var knapp. Vi kan i museets samlingar ana att material ibland fick ersättas av andra som i vissa fall inte var så lyckade. Men det här draperiet uppvisar inga tecken på det utan är ett förstklassigt arbete.
Motivet är de tio brudtärnorna som möter brudgummen med fyllda respektive ofyllda oljelampor i Matteus 25:1-13:
1. Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.
2. Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.
3. De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.
4. De förståndiga åter togo olja i sina kärl tillika med lamporna.
5. Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.
6. Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: ”Se, brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.”
7. Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
8. Och de oförståndiga sade till de förståndiga: ”Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna”.
9. Men de förståndiga svarade och sade: ”Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja och köpen åt eder.”
10. Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som vore redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.
11. Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: ”Herre, herre, låt upp för oss.”
12. Men han svarade och sade: ”Jag känner eder icke.”
13. Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
Enligt traditionen samlades brudens väninnor i brudens hem. På natten kom brudgummen för att hämta sin brud samt väninnorna för att föra dem till hans föräldrahem där bröllopet hölls. De fem förståndiga med lysande facklor är vända åt ett håll medan de fem oförståndiga, ”de fåvitska” är vända åt det andra hållet. Även kronorna på huvudena skiljer sig åt, de fåvitskas kronor är på sniskan medan de förståndigas sitter högst upp på huvudet.
”De fåvitska jungfrurna” är ett vanligt motiv i t.ex. bonadsmålningar. Liknelsen har även inspirerat till litterära verk och musikstycken.
Johanna Austrin
1:a konservator
Västergötlands museum
|